Årsmöten

Såg en bild för någon vecka sedan som var tagen av en konstnär som fascinerades av det mönster av papperslappar som blev kvar på en gammal anslagstavla. Virrvarret av små bitar som satt kvar med ett  häftklammer tyckte hon blev som ett konstverk.

Jag mindes då att jag i våras tog en bild i Kalvträsk. Men jag hade ingen tanke på smålapparna utan istället såg jag de anslag som ännu satt kvar. Jag slogs av att denna lilla by kan hålla igång så många olika föreningar och alla verkar ha det gemensamt att hålla sitt årsmöte i månaden mars. Men jag misstänker att det var flera bybor som fanns med på fler än ett möte och att man försökt att inte lägga mötena samma kväll.

Mumsiga semlor känns lite långt borta just nu, men det bara är ett halvår kvar...

Närhet till vatten

För de flesta som tillbringar sin tid i Kalvträsk vare sig man är fast boende eller frekvent besökare så betyder sjön väldigt mycket. Många är de barn som tillbringat härliga dagar på badplatsen hoppandes från bryggorna och för en del har detta aldrig upphört utan fortsatt upp i vuxen ålder. För andra har istället fisket varit det som dragit dem ut på sjön eller som vi här på bilden bara för att glida fram med en kanot.

Tänk er ett Kalvträsk utan Kalvträsket.... nej, det är för mig helt omöjligt, det vore ungefär som Paris utan Eiffeltornet!

I morgon är det fredag, och då gissar jag att någon tänder kaminen i bastun nere vid sjön så att bastubadarna kan värma sig efter ett dopp i det blå.

En lånad bild

Blev så varm i hjärtat när jag såg en bild på Kalvträsks nätverks hemsida. Min kommentar till Malin Fossland som tagit bilden var att "det är en bild som säger mer än tusen ord". Nu har jag ändå bett henne om lov att få visa den på min blogg och skriva några ord. 

Jag har själv fotat några av dessa underbara djur i sommar och här på bloggen visade jag Julias bilder från koutsläppet. Men att fånga den bild som Malin lyckats med här kräver en närhet som jag aldrig skulle klara av. Det är bara att gratulera byn till ännu en stor naturfotograf.

Affär'n mitt i byn

Ställer upp kassen med mat på köksbordet och känner en stor tacksamhet till att vi har en affär här i byn. Där både handlar man och träffar andra bybor, både de som alltid bor här men också de som kommer hit på helger och semestrar. Dessa små lanthandlar är numera ett exotiskt inslag så det gäller att vi värnar om det så länge det går.

Idag var det extra festligt eftersom man kunde slå sig ner vid fikabordet för en kopp kaffe och något gott bakverk. Anledningen var att affär'n gått riktigt bra och det är ju värt att fira!

Vilken syn man har på saken

 Det är soligt och vackert men luften är kall och klar. Man kan antingen se det som att sommaren tyvärr var väldigt kort i år, eller att det är fantastiskt härligt att vi bara befinner oss i mitten av juli och att det är mycket kvar av sommaren. Själv var jag på väg att hamna i det första läget, men bestämde mig för att landa i det  senare. Dessutom är det ett behagligt arbetsväder. 

På tal om arbete så passerade jag badplatsen med bastun och den nya flotten och konstaterade att det i denna by finns både arbetsvilja och kreativitet som leder till saker som alla får ta del av. 

Kalvträskbuketten

I år verkar många örter ha förmågan att komma i blomning väldigt snabbt. Jag har en favoritbukett som jag brukar plocka här i Kalvträsk i mitten av juli, men nu var det hög tid att ta in dem innan rödklövern blivit mer brun än röd. 

Minnen från ett hölass

En doft som jag riktigt längtar efter när det blir sommar är den av nyslaget hö som precis börjat torka. När jag har turen att få uppleva den förflyttas jag fyrtio år bakåt i tiden och sitter uppe på ett hölass . Vi åker på en slingrig grusväg, det är jag och mina kusiner och de torra grässtråna kliar härligt mot ryggen när vi lägger oss ner. Innan farfar kör upp på "lagårdsvin" får vi hjälp att klättra ner. Där uppe kopplar man kättingarna som lagts runt lasset till någon form av skrämmande maskin som högljudd drar av lasset så det förflyttar sig till det stora utrymme där allt hö snart ska rymmas. I bakgrunden hörs även höfläktens brummande. Jag minns allt detta som både vansinnigt roligt samtidigt som det var lite spännande.

Just nu sitter jag här i Kalvträsk med näsan i vädret och bara njuter av doften och det underbara sommarvädret.

Uttåg i sommarhagen

DET ÄR INTE BARA vi människor som lever upp när försommaren åter spirar som mest. Nu vistas vi ute mycket mer igen och åtminstone i stan känns det som att grannarna runtom  tinar fram och vi möts med våra gräsklippare och andra trädgårdsprojekt. Men jag har en känsla av att en del Kalvträskare är riktigt bra på att stanna till och prata lite hos varandra även under andra delar av året, eller mötas i bastun på fredagkvällarna. 

Skrev i förra inlägget om mitt delikata problem med att vilja vara på flera ställen samtidigt, men den här helgen lånade jag ut kameran till andra i familjen som ville hem till byn för att fixa lite grejer och samtidigt vara med när Söderströms hade koutsläppet. Det fanns många härliga bilder att välja på med glada och skuttande kossor, så när jag gick igenom dem kändes det nästan som att jag var på plats. Hoppas att ni också kan få den känslan med hjälp av de bilder jag valt ut. 

Jag vill så gärna visa aktuella bilder från vardag och fest i Kalvträsk så jag kommer även i fortsättningen att ta hjälp av de i min omgivning som besöker byn när jag själv inte har möjlighet. Och jag kan lova att det kommer att dyka upp fler bilder på kossor eftersom de är vansinnigt roliga att fota.

Tre blå pärlor

JUST NU ÄR DEN TID när jag önskar att jag kunde klona mig för att kunna vara på flera platser samtidigt. Efter att ha bott snart halva livet i stan börjar jag nu rota mig och känner att det är det här jag kallar min hemort, även om min födelseort alltid finns i mitt hjärta. Men nu räcker det inte med detta utan som er andra som läser detta vill jag också väldigt gärna tillbringa min tid i Kalvträsk. Jag borde vara enbart tacksam för att jag har förmånen att ta del av allt det underbara som finns på dessa platser. Men ibland skapar det frustration hos mig själv samtidigt som andra i min omgivning tycker att jag befinner mig på "fel plats". 

Semesterplanen är ändå att hinna med alla platserna och det innebär i alla fall att det blir en sommar vid vattnet...

När saker inte blir som man tänkt

DET SOM VAR TÄNKT att bli en långhelg i Kalvträsk för att arbeta med ved och annat blev istället bara en dag eftersom väder och annat grusade planerna... Men några timmars vedarbete blev det i alla fall på söndagen. När klockan hade passerat högmässotid tänkte jag på att vi oftast försöker pausa det mest ljudliga arbetet för att inte störa, men i kyrkan pågick inga aktiviteter. Däremot var revygänget i full gång med sina repetitioner, men jag hoppas att deras röster kunde överösta sågklingans starka ljud.

Vi hann föresten inte med att boka biljett till revyn i sommar och det gör mig både ledsen och glad. Det roliga är ju att det är en så fantastisk efterfrågan på dessa föreställningar att de är utsålda på några få dagar, men tråkigt för oss som inte får se föreställningen och dessutom njuta av den goda maten. Min tröst är ändå att jag annars dagligen får njuta av Revy-kockens goda sallader!

Guld till en hel bygd

DE GJORDE DET SOM KRÄVDES och spelade hem guldet. Jag vet att fansen finns runt om i hela Skellefteå-bygden, och även runt om i grann-komunerna. Den som tror att det bara är i själva stan som det vajar gulsvarta flaggor har absolut inte förstått omfattningen av denna gränslösa glädje.

Jimmy & Co gjorde det som alla hoppades på, och på tal om hoppa! Som vi hoppade, både på arenan så betongen började spricka och på torget så det gungade ända upp till Vitbergstornet.

Men nu till fortsättningen på förra bloginläggets kryptiska snack om paralleller till Kalvträsk, för här kommer det mer av den varan, dvs vad Kalvträsk kanske kan lära av ett vinnande lag som AIK;

Många har skrivit spaltmeter om orsakerna till AIK's framgång och där kommer det upp punkter som att man byggt laget underifrån och vågat satsa på de egna, unga spelarna. Dessutom ser man till att vara en lagmaskin som kan utnyttja de olika spelarnas unika egenskaper. De yngre bidrar med sin vitalitet och gör ibland våghalsiga och oväntade manövrar medan de äldre står för trygghet och rutin. Sedan det viktigaste av allt, en offensiv taktik. Man ligger inte bara och försvarar sig utan vågar tänka nytt och framåt.

Att man sedan kan bygga upp ett eget North Power med gamla och unga i alla åldrar som vill komma och heja/hälsa på är också en väldigt bestydelsebärande del i framgången!

Vad som än krävs

DET HAR FUNNITS MÖJLIGHETER tidigare i matchen, men pucken vill liksom inte in bakom den för kvällen väldigt duktige målvakten. Men alla fortsätter att ge allt, och till slut, i mitten av fjärde perioden kommer chansen återigen och nu gör #11 inget misstag. Han gör istället precis som han gjort så många gånger tidigare under säsongen;

- placerar pucken väl, och den här gången hinner målvakten inte upp med plocken.

Varför skriver jag om detta på en blog som ska handla om Kalvträsk, ja förutom att det finns ett stort hockeyintresse hos många Kalvträskare så kan man kanske också dra andra paralleller. 

Äta ute

PÅSKLOVSVECKAN går mot sin ände, och när vi summerar allt roligt som veckan innehållit så kan man inte annat än känna sig nöjd. Vädret har varit fantastiskt och vi har njutit av både kolbullar, fläskpannkaka och palt utomhus. Att sedan Skellefteå AIK ser till att säkra finalplatsen blir liksom bara som grädden på moset för denna härliga vecka.

Kolbullen som vi åt under Kolbullefestivalen i Kalvträsk på påskafton, ska jag be att få återkomma till, eftersom den är värd ett helt eget inlägg.

Morgonstund...

NU ÄNTLIGEN har jag provat på den nya "Björnslingan". Den uppfyllde all min förväntan med sina backar, krön och underbara utsikt. Gick tidigt på morgonen vilket kan rekommenderas nu en tid framöver eftersom "förfallstiden" börjar vara i antågande.

Morgonpasset

VÅRVINTERN OCH VEDHANTERING är ett stående inslag för många på landsbygden. För en del är det nog nästan religion. Hur detta bäst ska genomföras finns det många läror kring och vi är inget undantag. Vi har ett system som utarbetats genom åren beroende av den utrustning som råkar finnas. Men just idag är vi tvungna att bryta vår väl beprövade metod!

- Klyven, den gamle trotjänaren vill inte riktigt vara med på noterna. Den måste helt enkelt få sig en rejäl smörjning och då får det lov att bli ett rejält berg av kapad ved.

Helt emot familjens principer.

Skidtur

DET VACKRA VÄDRET och de underbara omgivningarna gör att det är lätt att ta sig ut om man befinner sig i Kalvträsk dessa dagar. Vi i vår familj är ute med skidor eller skoter. Det passar oss väldigt bra eftersom båda intressena är stora och dessutom är naturen häromkring helt perfekt för den kombinationen.

På pass vid olika val

SOM ALLA VET är det många val man förväntas göra idag. Allt från försäkringar och pensionssparande till elbolag och skolor. För att inte tala om hur villrådig man kan känna sig när det gäller inköp till hushållet. (Blir disken renare för att maskinen kostar tusen kronor mer.)

Friheten att få välja upplevs av de flesta som ett stressmoment. I forskningsstudier har det visat sig att när det finns för många alternativ gör det istället att vi blir passiva och låter bli att välja över huvud taget. 

Men liksom bilden ovan visar det sig oftast att de olika vägvalen ändå leder mot samma slutsats, 

d v s allting kostar...

En valfråga

Den som promenerat eller sprungit längs vägarna i Kalvträsk har nog ställts inför dilemmat - när ska jag vända?  Fast den egentliga frågan man ställer är förmodligen; hur långt orkar jag, vägen tillbaka är lika lång även om det inte alltid känns så.

Eftersom det inte funnits någon naturlig "runda"har man dessutom ställts inför valtet om man ska vända näsan mot Åsträsk, Avaberg eller Hemmingen.

Men nu är detta inte längre enda möjligheten. Nu med den nya vägslingan från Kvarn och längs med Kalvträsket blir det en helt ny fråga:

- Ska jag ta höger eller vänstervarv! ...eller som min svärfar skulle ha sagt:
       önsch eller önschönsch (med eller motsols)

Burkar med skoter (- minnen)

EN DEL SAKER som vi upplever som barn finns alltid inom oss, medan andra faller ner i glömskans burkar. Möjligtvis kan en sak, en doft eller en person vi möter upp få oss att skruva upp locket och börja minnas.

   Jag har ett kluvet förhållande till doften av skoterbränsle. När någon kommer in i huset där hemma med skoterkläder fulla av bensinångor vill jag helst att de får hänga ute och dofta av sig.
   Men när jag själv sitter på en skoter eller en släde ute på en led i skogen är upplevelsen en helt annan. 

Då förflyttas jag många år bakåt i tiden till ett fjäll i Hemavantrakten. Där sitter jag i en släde, i en lång skoterkaravan på en led upp genom den vindpinade björkskogen. Jag är där med min familj och mina kusiners familjer. Väl uppe på fjället, innan maten dukas upp så grävs den längsta snösoffa som tänkas kan för att alla madrasser och renskinn ska få plats. 

Några skoterturer i fjällvärlden vet jag inte om det blir igen, där vill jag nog helst gå på tur med skidor. Men kring Kalvträsk eller som bilden ovan på Fäbodträsket, kör eller åker jag gärna skoter för att umgås med familjen.

Underbara elljusspår!

HÄR KAN JAG FLÅSA runt i alla mina tempon.... och här finns också alla möjligheter att lura sig själv om man inte är vaken. För när man tagit sig ett varv runt och kommer upp bakom kyrkan helt utpumpad av lite bakahala skidor, då har man två val att välja på;
    Det ena är att stå kvar på samma spår och följa den lugna utförsbacken tillbaka till målet (dvs, sluta åka för denna gång) eller, så kan man kasta sig till vänster utför den häftigare backen för att plåga sig ännu ett varv.
    Ibland kan man t o m känna att hjärnan (lungorna) har ställt in sig på att det får det räcka för den här gången, men när man kommer fram till vägvalet känner man hur benen tar över, de kliver åt vänster och vips så blev det ett tredje, eller fjärde varv i alla fall. Backen utför går alltid bra och biten därefter är man tillfälligt återhämtad, men sen blir det tyngre igen.
    Men skylten på bilden ovan har fått bli en slags uppmuntrande coach som står i spåret. Den där som hejar på och peppar en att fortsätta ta i fastän musklerna känns trötta.
 
Här finns numera ingen lista där jag kan skriva mitt namn, tack och lov, för då måste jag ju stanna av. För mig känns det som att välbefinnandet av att ha rört sig är själva vinsten och den hämtar jag ut varje gång jag gjort en tur.

Fotnot: för den som undrar så vill jag påpeka att jag inte har vandaliserat den riktiga skylten och uttrycket "äger fett" syftar på att något är väldigt bra.

Kvinnodagen

Eftersom den 8 mars är utvald som den internationella kvinnodagen vill jag idag med mig i skuggan hylla alla er kvinnor som verkar här och omkring byn.

Lillselet

Brukar kalla den här tiden på året för den femte årstiden, vårvintern, och många gånger är det just i de här trakterna som vi trivs bäst då. Det har genom åren varit många turer på skidor eller skoter längs sjöar och myrar. 

Den här dagen körde vi längst ut på en av de vackra sandåsarna för att stanna till vid Lillselets vindskydd och njuta av nystekta mackor ur mack-järnen.  

Tjenstefrimärke 10 öre till salu

Mycket av det som skrivs här på bloggen kommer att utgå från foton som jag tagit, men jag tänker också ta hjälp av andra för att ge den ett innehåll. Den här gången var  det någon som "googlade" på ordet Kalfträsk och det ledde till ett vackert frimärke som poststämplats i Kalfträsk år 1911. För den som är intresserad så är det till salu på Tradera för 50 kronor. 

I fäders spår mot framtiden

Det känns lite märkligt att starta en blogg om en by när media just har släppt den tragiska nyheten att traktens sista viktiga näring varslar samtliga anställda. Kanske finns det ett samband, men det som framför allt fick igång mina tankar var liksom så många gånger tidigare, en skidtur. Tänker aldrig så bra som när jag cyklar, går eller åker skidor.

Den här gången gick tankarna kring fascinationen över att en ung vänlig själ ägnat sin fritid till att dra upp ett skidspår längs elljusslingan i byn. Det är naturligtvis inte första gången det görs. Men det är just sådana insatser som byn kommer att behöva även i framtiden och dessa vill jag gärna vara med om att lyfta fram genom att skriva om dem här på bloggen Kalfträsk.

Jag är absolut ingen Morgan Boman när det kommer till skrivande eller någon Conny Lundström i fotografering. Men jag hoppas ändå på att kunna bidra med något för Kalvträsk och dess framtid.