Försenat inlägg

Det var lite problem med uppkopplingen en period så den kväll vi satt ute och njöt av dessa underbara våfflor i Kalvträsk gick det inte publicera. Som ni säkert förstår så gjorde det inte våfflorna sämre, men nu gör jag ett nytt försök.

Ett äpple om dagen ...

Men hur klarar sig magen om det är fem om dagen under en intensiv period. Det vore ju bra om man kunde bygga upp det "braiga" i magen och utnyttja detta när det inte äts lika många äpplen. För jag har, saftat, torkat, bakat och fryst in men ändå tvingats köra bort flera lass med skottkärran. Kan hända att man inte får uppleva ett äppelår som detta på ett tag, men vi fick höra rykten om ett musteri i närheten, så det måste vi kolla upp till ett annat år.

Dammat av stuga och blogg

Så här i mitten av juli har det blivit dags att njuta av sommaren här i Kalvträsk. Samtidigt som vi städar inne och röjer undan ute på tomten känns det som ett bra läge att även damma av bloggen och vädra några tankar. 

Mitt dilemma är precis som tidigare att jag vill vara både i stan, ute vid havet och här i Kalvträsk. Men i år har jag redan hunnit med lite av varje och till skillnad från tidigare år har det inte känts lika slitigt att lämna någon av mina favoritplatser. Jag har dessutom blivit bättre på att snabbt landa på det "nya” stället och leva efter något slags Carpe diem-känsla. 

Har idag rivit ner den gamla gung-ställningen som sattes upp när de äldsta barnen var små. Minns mycket väl när vi byggde den och hur vi fick såga av benen eftersom de blev på tok för höga till en början. De har även kapats av senare eftersom träet längst ner har murknat. Sista åren har den stått kvar som ett gammalt monument från en svunnen epok, likt Kockumskranarna i Malmö brukar min man säga. Den var så långt ifrån en EU-godkänd lekparksutrustning man kan komma. Fick ett starkt bevis på hur snabbt åren springer iväg och kände mig plötsligt lika gammal som den mossiga tvärslån jag lyfte upp på släpen. Fast det är klart, vi använde oss ju inte av impregnerat virke…..

Gubben på lådan

När jag planterade påskarrangemanget häromdan kunde jag inte låta bli att tänka på hur trälådan en gång sett ut när den var nygjord. Jag såg framför mig hur någon hade som arbetsuppgift att måla dit bokstäverna med hjälp av schabloner och hur någon annan sedan fyllde lådan med.... ja vad? Jag funderar länge på vad för slags vara som kan ha transporterats i denna låda, hela vägen från Motala till Kalvträsk. Eftersom vi hittat den i ett gammalt affärsmagasin ligger det nära till hands att tänka på att det just var något som skulle säljas till kunderna i byn. 

När jag satt mig ner vid datorn för att skriva om det här kan jag inte låta bli att bara för skoj skull "googla" på Eric Bengtson i Motala. Förhoppningen om att hitta något är mycket liten och till att börja med visar det bara länkar till personer på eniro eller facebook, vilket knappast lär leda till någon information om den gamla lådan. Men när jag kommer till förslag på bilder så dyker det upp något intressant. Eric Bengtsson Motala, född den 27 november i Pjätteryd och det står att han var Grosshandlare.

Om det var han som någon gång för hundra år sedan såg till att just denna låda hamnade i Kalvträsk och nu pryder vår entré, kommer jag aldrig att få svar på. Men det är rätt häftigt att som amatörmässig historieforskare få stanna till vid gamla ting och fundera på dess förehavanden.

Limpan "Bäst efter"

För att spinna vidare på förra inlägget om hur tiden rusar iväg, kommer nu historien om brödet bakat på alldeles för gammalt mjöl och annat plock...

Ja, så blir det när man städar skafferiet och upptäcker att rågsikten har passerat bäst-före-datum (med råge...), men är alldeles för snål för att bara kasta bort det. Dessutom fyndade jag fyra påbörjade påsar med hasselnötter och längst ner i lådan en påse torkade aprikoser.

Receptet jag använde som grund var en variant av filmjölkslimpa och jag blandade upp den gamla rågsikten med vetemjöl och graham, men som pricken över i't erkänner jag ändå att filmjölkens datum gått fem dagar över tiden.

Om någon undrar hur det smakade så kan jag berätta att det fick klart godkänt av familjen och uppmaningen om att gärna baka mer. Problemet är att jag inte har helt koll på vilka mjölmängder jag tillsatte, men då får det bli en annan variant på temat för ännu finns det kvar gammalt mjöl.

Det milda vårvädret försvann lika snabbt som mina små påskliljor vissnade, men när det även vräkte ner snö igen och det åter kändes som vinter kändes det helt rätt att fylla vasen med vita tulpaner istället.

Tid i raketfart

Har länge befunnit mig i ett tillstånd där tiden har svischat fram i raketfart och jag har sprungit bredvid för att dra i nödbromsen, men aldrig hunnit fram..... Den vårvinter jag längtat efter passerade som ett pendeltåg som missade att stanna på stationen. 

Fick igår en fin vas med påskliljor av våra middagsgäster och när jag idag tittar ut så ser det väldigt våraktigt ut med gräs som tinat fram på tomten och termometern visar på sex plusgrader. Allt detta har hjälpt mig att komma till insikten att sluta sukta efter det som inte finns. Det är bättre att helt enkelt "gilla läget" och njuta av nuet som det är, för jag inser ju att det kommer fler tåg i framtiden (eftersom att tiden går så fort...) Ytterligare ett bevis på att åren går:

Läste eller hörde någon kommentera att årets OS-mössor inte var av den kalibern att de skulle skapa en hantverkshysteri som sin föregångare och när jag idag klickade fram gamla bilder som var tagna i början av mars tidigare år hittade jag denna. Mössorna tillhörde min yngsta dotter och hennes kusin och jag minns att vi virkade för brinnande livet. Men, trots att det stod 2010 på fotot och jag även vet att OS går vart fjärde år så fick jag nästan räkna på fingrarna för att övertyga mig om att det är FYRA år sedan.

Men om man nu vill njuta av snöiga vyer så vet jag att det har åkts skidor i Kalvträsk även under sportlovet och har man inte möjlighet att vara där får man hålla tillgodo med gamla bilder tagna längs Skellefteälven en härlig vårvinterdag i mars för fyra år sedan...

Trädgårdstankar

På köksbordet står en bukett gula rosor som så smått börjat vissna. Men även med de intorkade kanterna finns en värdighet kring rosorna som jag njuter av. Så här mitt i vintern är den trädgård jag njöt av i i somras långt borta. Men man påminns ibland av olika TV-program. Fast jag ryser av obehag  när jag ser trailern till Trädgårdskampen som visas på SVT. För mig känns det så motstridigt att se folk springa med skottkärran och skapa en trädgård under tidspress. Nej, även om det ibland kan vara ett tungt arbete att få det att växa som man vill så ska det ändå ske under värdigare former. Men detta med trädgårdshets verkar inte vara något fenomen för 2010-talet, redan på 60-talet skrev Hasse och Tage om detta i "Gula Hund)

                      

Mot ljusare tider

I morse var det första gången som vi klev ut ur huset för att åka till jobbet och fick uppleva dagsljus. Må hända att vi var lite sena, men det var ändå väldigt stor skillnad mot förra veckan. Jag fick känslan av att någon ordnat så att lysknappen helt enkelt var i On-läge och att det snart innebär starten för den bästa av årstider nämligen Vårvintern!

Satsar på en blogg

http://jaknell.blogspot.se/

Nu har jag äntligen kommit till ett beslut med mitt bloggskrivande; Jag satsar allt på Kalfträsk och lägger min gamla blogg som jag startade 2009 på is. För med två bloggar har det ibland varit svårt att välja var jag ska skriva olika saker och det har oftast slutat med att jag inte skrivit något alls. Till detta kommer också att jag har ytterligare en blogg där jag skriver på engelska för att komma i kontakt med människor på andra platser i världen. Den sidan har också blivit lidande den senaste tiden, men jag hoppas på en ändring även där, eftersom jag saknar alla fina människor jag lärt känna tack vare bloggskrivandet.

Framtiden får utvisa vad denna förändring kommer att ge, men jag tror att det trots namnet Kalfträsk kommer att dyka upp inlägg med reflektioner som rör andra saker och händelser. Kanske någon anser att det är ett brott på "varumärket", men då får jag ta den smällen.

Gott Nytt År!

Har firat in det nya året på många olika platser, men aldrig tidigare i Kalvträsk. Så det var väl på tiden att det skulle bli av och det visade sig bli en mycket trevlig kväll. Det började i kyrkan med nyårsbön där Morgan bidrog med sång och därefter var det "en enklare supé" i församlingshemmet. Ja, kocken må kalla den enkel men om jag avslöjar att det var laxtartar till förrätt och filégryta med potatisgratäng till huvudrätt. Därefter en ostbricka innan det blev kaffe och tårta till efterrätt, ja då får ni själv bilda en uppfattning kring vad enkelheten låg i. 

Därefter lämnade vi civilisationen och sparkade ner till stugan vid sjön. Men jag
vet att några kalvträskare letade sig ut lite senare för att genomföra ett fackeltåg, som skulle gå runt nya leden. Men det blev avkortat pga det isiga underlaget.